Enligt lag om försäkringsdistribution, (2 kap 7 § 1 st 2 p (och 2 kap 8 § 1 st 4 p för anställda)) får den berörda personen inte ha anmärkningar i brottsregistret vid ett utdrag från polisen som personen visar upp. Utdraget får endast får visa sådana brott som definierats i lag om försäkringsdistribution och förmedlarbolaget ska därmed förlita sig på att utdrag som polismyndigheten lämnar är korrekt.

Utdrag ur belastningsregistret får inte visa på brott eller medhjälp till brott mot

1. 8, 9, 10, 11, 12, 14 eller 15 kap. brottsbalken,
2. skattebrottslagen (1971:69),
3. lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall, eller
4. lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden.

Om det lägsta föreskrivna straffet är fängelse och att domen (beslutet/strafföreläggande) var inom 5 år sedan. Efter SFM:s avstämning med brottsmålsadvokat innebär ”det lägst föreskrivna straffet”, att för brottet döms till fängelse och det då inte står t.ex. ”dagsböter” i paragrafen.

Bakgrund

I lag om försäkringsdistribution, 2 kap 7 § 1 st 2 p (och 2 kap 8 § 1 st 4 p för anställda) framgår att förutsättning för fysisk person att få tillstånd att bedriva försäkringsdistribution (och för juridiska personer – deras anställda) att dessa personer inte förekommer i det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister avseende vissa allvarliga förmögenhetsbrott eller viss allvarlig ekonomisk brottslighet.

I prop (2017/18:216) till lagen sägs på s 195 att det bör vara brottstyper i huvudsakligen i 8, 9, 10, 11, 12, 14 eller 15 kap. brottsbalken samt i skattebrottslagen och lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument som inte får förekomma i belastningsregistret.  Frågor om vilka enskilda brott som registerkontrollen avser regleras i  förordning (2018:1231) om försäkringsdistribution. I 3 kap 1 § anges följande:

Med vissa allvarliga förmögenhetsbrott eller viss allvarlig ekonomisk brottslighet enligt 2 kap. 7 § första stycket 2 lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution avses brott eller medhjälp till brott mot

1. 8, 9, 10, 11, 12, 14 eller 15 kap. brottsbalken,
2. skattebrottslagen (1971:69),
3. lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall, eller
4. lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden.

Första stycket gäller

1. om det lägsta föreskrivna straffet är fängelse, och
2. om en dom eller ett beslut meddelats eller ett strafföreläggande godkänts avseende ett sådant brott inom fem år före den dag då kontrollen i registret görs.

Vidare anges i förordningen 3 kap 5 § att ”Endast uppgifter om anställda som inte förekommer i belastningsregistret för brott eller medhjälp till brott som avses i 1 § får ligga till grund för ansökan om tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen om försäkringsdistribution eller anmälan om registrering enligt 2 kap. 3 § samma lag.”

På Polisens hemsida, under rubriken Registerutdrag för arbete med försäkringsdistribution anges nedan om utdrag ur belastningsregistret.

Utdrag för försäkringsdistribution visar anmärkningar om allvarliga förmögenhetsbrott eller allvarlig ekonomiskbrottslighet. Även medhjälp till sådana brott räknas med. Påföljden (straffet) för de brott som utdraget visar är lägst fängelse.

* Stöld, rån och andra tillgreppsbrott

* Bedrägeribrott

* Förskingrings- och mutbrott

* Brott mot borgenärer

* Skadegörelsebrott

* Förfalskningsbrott

* Mened, falskt åtal och annan osann utsaga

* Skattebrott

* Brott mot lagen om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde

* Brott mot lagen om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden

sfsfs

sgsdgsdgs

Behörigheten är bland annat beroende av vilka försäkringar (sak eller liv/pension) som berörs och hur stort kundföretaget är. En firmatecknare har som huvudregel behörighet att ställa ut fullmakt. Beroende på firmateckningens utformning kan den förutsätta fler än en persons underskrift. Företagskunder med större organisation med företrädare som har en roll med naturligt samband med de aktuella försäkringarna kan också antas ha behörighet att företräda företaget, exempelvis en HR-chef för pensionsfrågor eller en ekonomichef för företagets sakförsäkringar. Om det finns skäl att ifrågasätta företrädarens behörighet bör försäkringsförmedlaren kontrollera denna. Detta kan ske genom exempelvis kontroll mot registrerade firmatecknare enligt Bolagsverkets register eller genom att be om underlag som visar på att personen har ansvar för företagets aktuella försäkringsbehov, genom en tjänstebeskrivning eller annan form av delegation av uppgiften från vd eller ledning. Om företagskunden ingår i en koncern är det lämpligt att särskilt efterfråga att interna instruktioner inom koncernen inte förhindrar den berörda representanten att ställa ut fullmakten.

Ja. Med anledning av att föreningens medlemmar haft frågor om InsureSec licens med inriktning mot Livförsäkring(”Livlicens”), kan SFM, efter dialog med InsureSec och branschen informera om följande.

Vid anmälan i systemet till ”Uppföljande kunskapstest” för försäkringsförmedlare med Livlicens, får samtliga försäkringsförmedlare med tillstånd för distribution av fondförsäkring, dvs. tillståndsklass liv III(romersk 3:a), en rekommendation i InsureSecs systemlösning att även anmäla och ta licens med inriktning mot Investeringsrådgivning.

SFM vill därför på förekommen anledning förtydliga att Livlicensen bedöms innehålla tillräckliga kunskapskrav för distribution av både fond- och depåförsäkringar med underliggande värdepappersfonder enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder och specialfonder vilka förvaltas av den som har rätt att förvalta specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det som kommunicerats i InsureSecs system är således inte ett krav på att ta ytterligare test, utan endast just en rekommendation utifrån att någon som arbetar med ett bredare spektra av underliggande finansiella instrument, kan vara intresserad av att även ta licens för investeringsrådgivning.

Bolaget ska ha interna regler för kontroll av kunskap och kompetens och interna regler för ersättningssystem som distributören har för den personal som är sysselsatt inom försäkringsdistributionen. Dessa ’interna regler’, ska regelbundet, minst årligen, utvärderas och uppdateras om det behövs. Det innebär också att de ska tas upp på ett styrelsemöte med protokollerat beslut minst årligen. Det finns inte något formkrav på att det behöver vara separata dokument, även om det bedöms brukligt.

De interna regler för kontroll av kunskap och kompetens ska säkerställa att försäkringsförmedlaren efterlever FFFS 2018:10, 4 kap. om kunskap och kompetens, 5 kap. 3–6 §§ om insikt och erfarenhet, samt  6 kap. 2 § om skötsamhet i ekonomiska angelägenheter.

De interna reglerna för ersättningssystemet ska tydligt identifiera personal som är sysselsatta inom försäkringsdistributionen, inklusive de som direkt leder eller ansvarar för detta arbete hos försäkringsförmedlaren. Det ska framgå hur dessa omfattas av ersättningssystemet och ange vilka kriterier som gäller för att fastställa fast respektive rörlig ersättning. Ett syfte med denna identifiering är att bland annat Finansinspektionen ska kunna identifiera de roller som har koppling till försäkringsdistributionen och möjliggöra analys av om ersättningssystemet är lämpligt utformat.

I förarbeten till lagen framgår motsatsvis vägledning om vilka roller som inte ingår i gruppen. Prop. 2017/18:216 s. 478, ”Kravet på utformning av ersättningssystem är därför inte tillämpligt på den personal som är sysselsatt inom stödfunktioner som administration eller it. Inte heller personal som arbetar inom eventuella andra verksamhetsgrenar omfattas. Paragrafen omfattar inte heller uppdragstagare utan enbart personer som är anställda av försäkringsdistributören… En uppdragstagare som sysslar med försäkringsdistribution torde i samtliga fall behöva vara registrerad eller ha ett tillstånd för att bedriva försäkringsdistribution.”

Bolaget ska ha interna regler för kontroll av kunskap och kompetens och interna regler för ersättningssystem som distributören har för den personal som är sysselsatt inom försäkringsdistributionen. Dessa ’interna regler’, ska regelbundet, minst årligen, utvärderas och uppdateras om det behövs. Det innebär också att de ska tas upp på ett styrelsemöte med protokollerat beslut minst årligen. Det finns inte något formkrav på att det behöver vara separata dokument, även om det bedöms brukligt.

De interna regler för kontroll av kunskap och kompetens ska säkerställa att försäkringsförmedlaren efterlever FFFS 2018:10, 4 kap. om kunskap och kompetens, 5 kap. 3–6 §§ om insikt och erfarenhet, samt  6 kap. 2 § om skötsamhet i ekonomiska angelägenheter.

De interna reglerna för ersättningssystemet ska tydligt identifiera personal som är sysselsatta inom försäkringsdistributionen, inklusive de som direkt leder eller ansvarar för detta arbete hos försäkringsförmedlaren. Det ska framgå hur dessa omfattas av ersättningssystemet och ange vilka kriterier som gäller för att fastställa fast respektive rörlig ersättning. Ett syfte med denna identifiering är att bland annat Finansinspektionen ska kunna identifiera de roller som har koppling till försäkringsdistributionen och möjliggöra analys av om ersättningssystemet är lämpligt utformat. I förarbeten till lagen framgår motsatsvis vägledning om vilka roller som inte ingår i gruppen. Prop. 2017/18:216 s. 478, ”Kravet på utformning av ersättningssystem är därför inte tillämpligt på den personal som är sysselsatt inom stödfunktioner som administration eller it. Inte heller personal som arbetar inom eventuella andra verksamhetsgrenar omfattas. Paragrafen omfattar inte heller uppdragstagare utan enbart personer

som är anställda av försäkringsdistributören… En uppdragstagare som sysslar med försäkringsdistribution torde i samtliga fall behöva vara registrerad eller ha ett tillstånd för att bedriva försäkringsdistribution.”

Det är till viss del en gråzon som får bedömas i varje enskilt fall men SFM kan kommentera hur branschen i allmänhet ser på gränsöverskridande verksamhet. Ju mer involverad en svensk förmedlare är i kontakten med kunder på andra marknader, ju större sannolikhet att det är gränsöverskridande verksamhet. I de delar det är relevant för en förmedlares gränsöverskridande och tillstånd kan man tänka på följande.

Om förmedlarens uppdragsgivare befinner sig i Sverige och det är ett svenskt försäkringsbolag som i sin tur gränsöverskrider, ska det som utgångspunkt inte krävas gränsöverskridande för förmedlaren. Utför förmedlaren distribution av försäkringsavtal på en annan europeisk marknad ska detta anmälas till FI. Om en svensk försäkringsförmedlare representerar försäkringstagare på en annan marknad behöver därför förmedlaren anmäla gränsöverskridandet till FI. Avgränsningen sker ju därför utifrån i vilken utsträckning den svenska förmedlaren utför försäkringsdistribution. Om delar av det en förmedlare utför för bolag lokaliserade på andra marknader är försäkringsdistribution, t.ex. förmedla ändringar i försäkringsskyddet, talar det för att det är gränsöverskridande.

Så länge uppdragsgivaren och försäkringstagaren är svensk, är det som regel inte tal om gränsöverskridande, oavsett om en del av koncernens risker är lokaliserade i ett annat EES-land. Tecknas risken med lokal kund är det vanligt att använda sig av lokala nätverkspartners istället för gränsöverskridande verksamhet.

Regelverket om gränsöverskridande gäller länder inom EES. Utanför EES är det lokala lagar, föreskrifter och tillstånd som gäller. Se mer information här: https://www.sfm.se/om-forsakringsformedling/branschvagledningar/cross-border-services/

Frågan är inte helt enkel att besvara och förmedlaren behöver överväga ett antal faktorer i regelverket.

Följande punkter kan vara till hjälp och bör tas hänsyn till:

• Förenklat gäller att kunden minst årligen ska få ”rapport” med rättvisande och välavvägd bild av de tjänster och transaktioner som utförts för kundens räkning under rapporteringsperioden och, i förekommande fall, de totala kostnaderna i samband med dessa tjänster och transaktioner, och värdet för varje underliggande investeringstillgång. När förmedlaren löpande tar emot eller tillhandahåller en ersättning eller förmån i samband med distribution, ska förmedlaren även åtminstone en gång om året underrätta kunden om det belopp som distributören tagit emot från eller tillhandahållit till tredjepart under året.
• Enligt 13 kap. 6 § och 14 kap. 2 § FFFS 2018:11 ska försäkringsdistributören åtminstone en gång om året underrätta kunden om det belopp som distributören tagit emot från eller tillhandahållit till tredjepart under året. Detta gäller för både så kallade IBIPs och pensionsförsäkringar (vilket inkluderar tjänstepension).
• Den övriga skyldigheten att lämna årlig information förknippat det de transaktioner och tjänster samt dess kostnad för kunden gäller försäkringsförmedlaren eller försäkringsföretaget (Artikel 18, Förordning (EU) 2017/2359).
• Informationsskyldigheten i relation till kostnader och avgifter i samband med fondbyten i fondförsäkring uppfylls typiskt sett av försäkringsbolaget.
• Enligt 1 kap. 9 § 6 LFD, är de relevanta ersättningarna; provision, avgift eller annan betalning, inbegripet en ekonomisk ersättning av något slag eller eventuell annan finansiell eller icke-finansiell förmån eller ett incitament, som erbjuds eller utbetalas med avseende på försäkringsdistribution.
• Informationen ska enligt regelverket på ett heltäckande, korrekt och begripligt sätt informera om ersättningens eller förmånens förekomst, art och belopp eller, om beloppet inte kan fastställas, om metoden för beräkning av beloppet samt, i förekommande fall, om hur ersättningen eller förmånen förs över till kunden. Kan inte beloppet fastställas ska det exakta beloppet informeras om i efterhand.
• Utifrån den information SFM tagit del av har medlemmar utvecklat metoder för att informera om ersättning till kunder med mer eller mindre systemmässigt stöd. Det har även utvecklats en informationsstandard för utbyte av provisionsinformation mellan försäkringsbolag och försäkringsförmedlare. Arbete drivs inom det av SFM delägda bolag S41 Standard for Insurance och standarden är under implementering hos deltagande bolag.
• Avseende ersättningen mellan försäkringsbolaget och försäkringsförmedlaren skulle en strikt tolkning av reglerna kunna innebära att både försäkringsbolaget och försäkringsförmedlaren ska ge information om samma ersättningsflöde, vilket inte framstår som kundvänligt. När infrastrukturen för informationsöverföring med provisionsfilen finns på plats kommer denna informationsgivning förenklas och dubbel information till kunden kommer att kunna undvikas i större utsträckning. Om det finns risk för överlappande information är det lämpligt att informera kunden om att information kommer från flera parter och kan överlappa.

Som avslutande bestämmelser i lag (2018:1219) om försäkringsdistribution finns övergångsbestämmelser i tolv (12) punkter. Enligt övergångsbestämmelserna gäller bland annat följande fördelning mellan lag (2005:405) om försäkringsförmedling och lag (2018:1219) om försäkringsdistribution:

Lag (2005:405) om försäkringsförmedling gäller fortfarande för

1. • överträdelser som görs före den 1 oktober 2018,
   • överklagande av beslut som har meddelats före den 1 oktober 2018, och
   • handläggning av överklaganden av beslut som har meddelats före den 1 oktober 2018.

Lag (2018:1219) om försäkringsdistribution tillämpas inte på

1. • avtal om försäkringsförmedling som har ingåtts före den 1 oktober 2018 och som avser försäkringsavtal som har ingåtts före det datumet, och
   • försäkringsavtal som har ingåtts före den 1 oktober 2018. Om en försäkringsdistributör godtar en förlängning av ett sådant avtal som avses i b) eller vidtar en försäkringsdistributionsåtgärd som är hänförlig till avtalet efter den 1 oktober 2018, tillämpas dock denna lag.

Enligt 6 kap. 2 § p. 2 FFFS 2018:10 måste ett förmedlarbolag säkerställa att en anställd som ska direkt delta i distributionen av försäkringar för ett förmedlarbolags räkning inte, under de senaste fem åren ha fått ett tillstånd eller en registrering återkallad, eller ingått i ledningen för en juridisk person som har fått ett tillstånd eller en registrering återkallad enligt 9 kap. 1 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller 8 kap. 1 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, eller ha ingått i ledningen för en sådan juridisk person inom sex månader före återkallelsen.

Detta krav gäller visserligen under hela tiden som en förmedlare är anställd och distribuerar försäkringar, precis som kraven om skulder hos kronofogden och vissa förmögenhetsbrott. Så länge den anställde däremot står under kontroll av förmedlarbolaget framstår det inte som ändamålsenligt att behöva ta in intyget från Finansinspektionen löpande, eftersom den anställde förmedlaren i praktiken inte kan bli föremål för ett sanktionsärende i annat fall än om denna även sitter i ledningen för förmedlarbolaget självt.

Även om beslutet rör värdepappersrörelse tog SFM upp frågan med Finansinspektionen vid kvartalsmöte och det finns inte ett sådant krav på formalia. Liknande reglering finns även för försäkringsförmedlare i 6 kap. 15 §. Lämplighetsförklaringen är visserligen en egen del av dokumentationen men kan hänga ihop med lämplighetsbedömningen. Den kan t.ex. dokumenteras på samma dokument eller i ett eget avsnitt.

Vidare är det bra att tänka på att lämplighetsförklaringen ska förklara varför rådgivaren ger ett visst råd. Rådgivaren ska beskriva för kunden varför en viss investering är lämplig utifrån riskvilja, risktolerans osv. och inte använda passiva beskrivningar som pekar på kundens val. Finansinspektionen exemplifierade följande dåliga formulering ”Kunden gillar den här typen av instrument”. Rådgivare bör arbeta i en process som skapar praktiska förutsättningar för att genomföra bedömning och analys av den information som hämtas in.

En försäkringsförmedlare som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, ska följa regler om klagomålshantering som i huvudsak regleras i 10 kapitlet FFFS 2018:10. Enligt 10 kap. 5 § ska försäkringsförmedlare informera om vem som är klagomålsansvarig person hos distributören. Informationen ska finnas på varje kontor och på försäkringsförmedlarens webbplats. Distributören kan ha en gemensam e-post för att ta emot klagomål men bestämmelsen pekar alltså på att en person vars namn ska framgå på hemsidan och på kontoret.

Det finns inget krav på att fullmakter måste vara i original (pappersform). Men ur bevissynpunkt är det viktigt att ha IT-system som säkerställer att de elektroniska fullmakterna alltid kan återskapas eftersom det är fullmaktshavaren som har att bevisa att en fullmakt har utfärdats.

SFM äger utbildningsbolaget InsureEd SFM AB. Är du medlem i SFM kan du få rabatterade utbildningar. Läs mer på InsureEds hemsida >>>

Det är olika, förutsatt att allt är rätt ifyllt och inskickat tar det mellan 1-5 arbetsdagar.

Ja, du kan ansöka om en s.k. bryggförsäkring direkt hos QBE. Den är på 60 dagar så du hinner bli medlem. Efter det övergår försäkringen (förutsatt att du blivit antagen medlem) till vår gruppförsäkring per automatik.

skickar in medlemsansökan för både den juridiska medlemmen och fysiska medlemmen samt årsredovisning till info@sfm.se

Ja om/när du blir medlem kan du ansöka om det.

Du registrerar bolaget på Bolagsverket om det inte redan är det, ordnar med ansvarsförsäkring som krävs för att söka tillstånd hos FI.

Ja, förutsatt att bolaget du förmedlar i inte redan är medlem.

Nya medlemmar skickas ut på remiss 2 veckor innan Sfm:s styrelsemöten, till medlemmar och försäkringsbolag så de får en chans att tycka till. Efter det antas nya medlemmar på styrelsemötet. Sfm har styrelsemöte ung en gång varannan månad.

Skickar in medlemsansökan som finns på hemsidan samt bifogar cv och mejlar dessa till info@sfm.se

”Många kunder föredrar att vända sig till förmedlare och för oss är det självklart att respektera kundens val. Vår bild är också att de allra flesta förmedlare skapar betydande värden genom att hjälpa kunderna att hitta individuellt utformade tjänstepensionslösningar. Det är viktigt att det blir möjligt för stora kundgrupper att få tillgång till kvalificerad rådgivning även i framtiden.”//Mats Wester, Chef Liv, Länsförsäkringar Mäklarservice

Rådgivning är särskilt viktigt för våra tjänstepensionskunder för att de idag ska fatta beslut som gör att de kan förverkliga sina pensionsdrömmar i framtiden. På Folksam engagerar vi oss i det som är viktigt för våra kunder och därför vill vi att de ska ha möjligheten att själva välja hur de ska ta del av Folksams erbjudande. Antingen genom försäkringsförmedlare eller våra egna rådgivare. Vi samarbetar idag med många duktiga förmedlare och strävar mot att våra samarbeten ska utvecklas och stärkas. //Anna-Karin Laurell, chef affärsområde Liv, Folksam